Kostnadsnyttoanalys: Införande av välfärdsteknik

Syftet med studien har varit att genomföra en samhällsekonomisk analys i form av en nyttokostnadsbedömning av ett mobilt trygghetslarm, Posifon, men studien belyser mera generellt nytta och kostnader förknippade med mobila larm.

En nyttokostnadsbedömning är en form av samhällsekonomisk kostnads-intäktsanalys som bygger på etablerad ekonomisk teori. I en sådan analys ingår såväl strikta ekonomiska poster som mera svårmätbara effekter som inverkan på hälsa, välbefinnande och trygghet.

När det gäller direkta samhällsekonomiska intäkter är det två poster som dominerar, minskade sökkostnader för försvunna personer samt minskadekostnader för särskilt boende för personer med demens, eftersom Posifon kan fördröja flyttningen till sådant boende. Till intäktssidan ska också fogas minskat behov av att ledsaga användaren hos anhöriga och hemtjänsten samt minskade kostnader för fasta larm. Alla dessa fyra poster har kvanti­fierats. Men den kanske viktigaste positiva effekten ökat välbefinnande hos användaren och ökad trygghet hos både användare och anhöriga har inte kvantifierats.

Samhällsekonomiska kostnader utgörs av direkta kostnader för larmet inklu­sive abonnemang, kostnader för behovsbedömning, förskrivning, utbildning av personal och anhöriga m.m.

Den samhällsekonomiska kalkylen visar att Posifon uppnår lönsamhet redan efter ca 4 månaders användning. Kvoten mellan intäkter och kostnader blir 3,1 dvs. för varje satsad krona får man inom samhällsekonomin tillbaka 3,10 kr inom en treårsperiod. Överskottet efter tre år blir ca 53 000 kr.

Kalkylen på kommunal nivå visar att Posifon blir en lönsam satsning för kommunen redan efter 3,5 månader. Överskottet under en treårig kalkyl-period blir ca 36 000 kr och kvoten mellan intäkter och kostnader 3,5. Varje satsad krona ger alltså 3,50 kr tillbaka inom en treårsperiod.

För staten uppkommer ett överskott på 15 500 kr efter tre år och 25 100 kr efter fem år. Det mobila larmet är sålunda mycket lönsamt även för staten, särskilt relativt sett eftersom staten i stort sett inte har några kostnader för larmet, men betydande intäkter.

Mycket talar för att de redovisade intäkterna ligger i underkant. För det första har försiktiga antaganden gjorts vid kvantifieringen av de positiva ef­fekterna. Vidare har en relativt hög diskonteringsränta tillämpats. Men det viktigaste skälet är att många positiva effekter inte kunnat kvantifieras. Det gäller främst ökad livskvalitet hos användarna och ökad trygghet hos anhö­riga. Men det gäller också en sannolik minskning av hemtjänstens insatser, bl.a. färre hembesök vid s.k. tysta larm.