Sedan 2015 har åtta kommuner bedrivet ett forsknings- och utvecklingsprojekt, Utvecklingssamverkan GPS-larm, tillsammans med leverantören Posifon. Inom ramen för projektet har många utmaningar relaterat till införandet och användandet av välfärdsteknik analyserats. Arbetet med denna underlagsrapport initierades då projektets resultat presenterades för utredarna inom den offentliga utredningen S 2018:11/SOU 2020:14 Välfärdsteknik inom äldreomsorgen.

Syftet med denna rapport var att belysa och fördjupa kunskapen om hur omsorgens kvalitet och användandet av välfärdsteknik påverkas av införandet av IBIC samt de utmaningar som finns kopplat till förfrågningsunderlag, ersättningsmodeller och genomförandeplaner.

Rapporten syftar inte till att ge en fullständig bild av metodiken IBIC (Individens behov i centrum) eller att komma med förslag på förbättringsåtgärder utan snarare att påvisa förutsättningarna som finns i kommunerna men som inte synliggörs i andra sammanhang.

Slutsatsen av denna rapport är att införande av IBIC, dagens förfrågningsunderlag och ersättningsmodeller, var och en samt tillsammans, riskerar att bromsa kommunernas användning av välfärdsteknik samt kan förstärka en utveckling som innebär beslutsförskjutning, ojämlik vård och omsorg, försämrad arbetsmiljö samt ökande ekonomiska kostnader. Kommuner som använder externa utförare enligt LOV, bör vara uppmärksamma och analysera effekterna av att införa IBIC noggrant. Nedan presenteras de centrala problemområden som identifierades under arbetet med denna rapport:

• IBIC riskerar en beslutsförskjutning från myndighetsbeslut hos handläggarna till beslut om insatser gjorda av den brukarnära personalen som saknar adekvat utbildning och förutsättningar att hantera detta på ett rättssäkert sätt.
• Med IBIC förväntas handläggarna göra bedömningar inom hälso- och sjukvårdsområdet, som de inte har adekvat utbildning för, samtidigt som det som är socialtjänstens kärnkompetens får mindre utrymme i besluten.
• Bristande stöd för utförarfaserna samt otillräcklig dokumentation riskerar att försämra omsorgens kvalité, brukarens hälsa samt kan leda till försämrad arbetsmiljö.
• Otillräckliga förutsättningar för arbetsuppgifterna, vilket riskerar ojämlik vård och omsorg, rättsosäkerhet och försämrad arbetsmiljö för den brukarnära personalen.
• Dagens förfrågningsunderlag och ersättningsmodeller bromsar användning av världsfärdsteknik och leder till kostnadsineffektiv omsorg samt suboptimering.
• Genomförandeplaner är ett centralt dokument inom omsorgen. De är svåra att upprätta och kvalitén på de framtagna dokumenten är allt för ofta undermåliga.

Det är viktigt att poängtera att införandet av IBIC ger stora möjligheter till bättre omsorg och kan hjälpa omsorgsgivare att utveckla ett behovsinriktat och systematiskt arbetssätt samt dokumentation men metodiken behöver vidareutvecklas så att de identifierade problemområdena minimeras. Det bör ifrågasättas om det är rätt att införa metodik och ett avancerat språkbruk i socialtjänstens verksamhetsområde, som präglas av hög personalomsättning, stora kompetensutmaningar och med fokus på praktiskt arbete i omsorgen.

Slutsatsen är att alla aktörer måste inse de stora utmaningar som omsorgen har och står inför med bland annat hög personalomsättning, växande omsorgsbehov med mera. Utmaningarna gör att det finns behov av att förenkla den dokumentation som den brukarnära personalen ska hantera. Förfrågningsunderlagen och deras ersättningsmodeller måste formas så att de skapar förutsättningar för konstruktivt samarbete mellan handläggare och utförarna samt bidra till kompetenshöjande satsningar för införande av nya arbetssätt. Det måste skapas ett brett accepterande över alla yrkesroller inom omsorgen gällande att ett större användande av välfärdsteknik kan skapa en omsorg med förebyggande och individens behov i centrum.