I Vision 2025 som regeringen tagit fram tillsammans med Sveriges kommuner och regioner, SKR, är målet att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens och e-hälsans möjligheter. För att nå målet behöver takten ökas. RISE (Research institutes of Sweden) tog år 2017 fram en rapport till Socialstyrelsen baserad på intervjuer av 20 kommuner där de undersökte anledningar till att digitaliseringen går långsamt. Rapporten visade brist på budget för införande och kompetensbrist kring e-hälsa och välfärdstjänster. Det fanns även en osäkerhet och rädsla kring införandet av tjänsterna gällande såväl juridik, lönsamhet, etiska frågor och vilka tjänster som finns att upphandla, inte minst kring hur en kravspecifikation ska se ut. Rapporten menade att kommunerna inte har struktur och kännedom om hur de bör arbete med införande av välfärdsteknik och e-hälsa. Dessutom står kommunerna inför stora ekonomiska utmaningar på grund av den demografiska utvecklingen med allt fler äldre samt stora svårigheter att rekrytera och kompetensutveckla den brukarnära personalen.
När införandet av välfärdstekniken sker samtidigt som införandet av Socialstyrelsens arbetsmetodik IBIC (Individens behov i centrum) så innebär det att utmaningarna blir än större men insikten och analysen om hur detta påverkar den brukarnära verksamheten är låg såväl i kommunerna som hos politikerna och de styrande myndigheterna.
Syftet med denna rapport är därför att belysa och fördjupa kunskapen om hur omsorgens kvalitet och användandet av välfärdsteknik påverkas av införandet av IBIC samt de utmaningar som finns kopplat till förfrågningsunderlag, ersättningsmodeller och genomförandeplaner. Vi belyser även andra centrala utmaningar kopplat till användandet av välfärdsteknik.
IBIC riskerar leda till strukturfel såsom beslutsförskjutning, ojämlik vård och omsorg, försämrad arbetsmiljö samt stora ekonomiska kostnader. Vi har därför valt att redogöra för ett antal områden där vi upplever att användandet av IBIC kräver en större medvetenhet. Ambitionen är således inte att ge en omfattande bild av IBIC men tillräckligt för att tydliggöra dess komplexitet. Samtal med kommunerna visar att det finns en tydlig känsla av att ersättningsmodeller och införandet av IBIC bygger på en förväntad organisation som många gånger är en utopi. Vi vill påtala att vi ser stora möjligheter till bättre omsorg och att en vidareutveckling av IBIC möjliggör bättre kvalitet.
Vi vill rikta ett stort tack till alla de anställda inom omsorgen som deltagit i arbetet med denna rapport. Det har varit viktigt för oss att förankra resultaten med många insiktsfulla personer och vi vill rikta ett stort tack till er alla.
Må oss skapa en bättre omsorg tillsammans!
